DoCowsFly

Här kan du läsa hela artikeln.
Det handlar om en jänta som efter hela två års funderingar gått och tattat sig. Nu är hon upprörd, dels över att tatueringen "saknar djup, linjerna är dåligt dragna och färg har kladdats utanför" men främst för att ordet som skulle ha varit GOOD istället blev tattat som GOD (vilket förstås ändrar hela innebörden med tatueringen). Vad gjorde Paulina för fel?

1. Hon tatuerade sig hos en tatuerare i Västerås. Vi har tidigare hävdat att Västerås ligger ett stenkast ifrån civilisationen, vilket betyder att hon mycket väl kunde ha åkt in till Stockholm där många rekommenderade tatuerare håller till. I alla fall om fördomarna får bestämma. Att tatuera sig i en by är ungefär lika rekommenderat som att låta en horsare få pierca dig. You know you'll end up knee-high in shit liksom. Typ bokstavligt talat.

2. Hon valde att "lägga till" orden i sista minuten. En seriös människa lägger inte till någonting i sista minuten när hon har funderat över motivet i två år.

3. Hon skrev inte ner orden. Hon fick däremot titta sig i spegeln och hon godkände det hon såg. Trots att hon inte såg tatueringen ordentligt. Varför placerar man förresten en tatuering där man inte själv kan se den utan tillgång till åtminstone en spegel? Desstom är hon från "Hallstahammar" (vilket vi inte ens orkar googla fram). Det innebär att hon förmodligen besitter nån klurig dialekt. Då är det inte så underligt om hon kanske uttalade "Good" fel.  

4. Motivet. Om hon väljer "radioaktivt avfall" som mönster så får hon ta att resultatet kommer att se förjävligt ut.

5. 20x20 cm?! Vad hände med less is more?

6. Hade hon inte sett några av tatuerarens tidigare verk? Det känns ju orimligt att tatueraren skulle tatta exceptionellt dåligt på just henne.

Det var alltså i stora drag de många bristerna med hela verksamheten. Hoppas de hittar en bra lösning som inte involverar att jag som skattebetalare måste pröjsa för hennes jävla dumheter.

Tack och hej // Fröken Fisk

PS! Detta är menat som ett fredagsinlägg, bara så att ni vet. :-)

Som undrade om jag inte läser igenom texten innan jag lägger upp den. Det helt uppriktiga svaret (som då inte kommer att förvåna dig) är: Nej. Jag skriver snabbt, korrigerar eventuellt något stavfel i farten och trycker publicera i all hast. Känner mig hittills inte manad att faktiskt tillfredställa textbesserwissrarna genom att korrekturläsa and what not, men det kommer! Så fort jag börjar få för mycket fritid kan du förvänta dig mycket mer välformulerade texter (och det sker förhoppningsvis snart eftersom semestern är på G). Så håll ut!

// Fishy McBoomBoom

PS! Det var då ett jäkla daltande med bortgångna personer. Har ni aldrig skämtat om Hitler?

En sak som jag har upptäckt efter mina otaliga jobb där jag varit underordnad folk som utför mycket skriftliga uppgifter (konteringar och dylikt) är att det förmodligen finns en inofficiell tävling i vem som kan skriva slarvigast och mest oläsligt.
 
Det här är verkligen ingen överdrift - högt rankade personer inom företag skriver helt förjävligt. Det rör sig inte bara om allmänna texter (en liten notering i marginalen som inte går att läsa exempelvis) utan även så simpla saker som initaler/signaturer eller siffror förvrängs till nåt form av kludd där man sitter och undrar om en nolla verkligen ska se ut som en åtta (eller tvärtom) eller hur man lyckas få ett "U" att bli en trea.

Jag tror att en slarvig handstil ska indikera att personen som skriver är väldigt viktig och upptagen - och det är ju sant! Men faktum är att det försvårar de underordnades arbete eftersom man kan spendera en dryg kvart med att försöka deschifferera de nerklottrade tecknena.

Jag själv har en väldigt barnslig handstil - den är mycket ojämn, lite vinglig och det märks att jag ibland trycker för hårt när jag skriver. Men mina siffror går åtminstone att tyda utan att behöva trolla fram en lupp och stort tålamod, jag använder ett visst mellanrum mellan mina bokstäver så att man inte behöver spendera alltför lång tid på att pilla isär varenda tecken med blicken (vilket är väldigt jobbigt!).

Jag tycker att man ska få göra ett skrivtest innan man befodras till en högre position, samt skriva på ett kontrakt om att behålla den godkända skrivstilen.

Tack för mig.

Det var med ett visst pirr i magen som jag entrade biosalongen tillsammans med min mor. Visst - vi var lite uppklädda (trodde väl kanske att SATC-premiären skulle locka fram alla Stockholms fashionistor) och visst - jag dissade i princip varenda reklamfilm, undrade varför det kom in tre killar i sällskap och skulle titta på filmen (homosexuella? sugna på lite nakenscener? i hopp om att ragga desperata singelbrudar?) och suckade över hur galna tjejerna blev när det kastades ut Malaco Truly-påsar in i publiken av de generösa sponsorerna.

Så satte filmen igång. Det började med en pimpad version av Sex And The City-jinglen - typ feta beats och nån tjej som halvrappade lite och Carries välbekanta stämma. Lite flashbacks... Sen fick jag en chock. Carrie var ju uråldrig!

Och sen fick jag ännu fler chockar. Big var ju stengammal. Och Miranda såg ut att kunna dö när som helst, och Steve var några dagar ifrån att pensioneras. Charlotte och Samantha såg dock fräscha ut, men Smith Jarrod såg ut som en gammal gubbe. Vad FAN?!

Det är förstås logiskt att anta att tjejerna (och grabbarna) har åldrats - men samtidigt blir jag besviken. Spenderade jag 100 kr på att se mumier i märkeskläder? Herregud...

Handlingen var klyschig, jag kunde nästan inte koncentrera mig på någonting annat är de fårade ansiktena och hur mycket jag längtade tillbaka till den epoken då SATC kom i serieformat istället. Det här var horribelt. Visst, man hade jobbat med ett känslosamt manus som lockade fram några tårar även i mina ögon, men annars var det bara KLÄDERNA som var av egentligt värde att se. Väldigt fina, propra, snygga, läckra och härliga outfits som till och med berörde min modemedvetna sida.

Annars måste jag faktiskt hålla med Hasse Wiklund - filmen är fördummande för kvinnor. Hur bra budskap sänder de ut när Carrie ger Big femhundraelva chanser att bättra sig - och han gång på gång misslyckas? YEAH, girl-power!! WOooh, Ebba von Sydow jublar!

Kort sagt: Jag rekommenderar ett maraton av seriesäsongerna istället för den här filmen.

PS! Filmen var i själva verket så dålig att folk flydde mitt i filmen. När jag kom tillbaka från en kisspaus mitt i filmen stötte jag på kända bloggerskan Kissie och hennes vänninna i full fart iväg från fanskapet. Och de kom inte tillbaka!

Jag blev så upprörd när jag läste denna artikel i aftonbladet, om att rökare i den skotska staden Dundee, får betalt för att sluta röka. Jag var tvungen att ventilera mig till närmaste person - det råkade vara min mor. Jag inledde min monolog med ett brutalt brölande (likt älgarnas brunstiga parningsrop) och ett uppgivet "jag blir så trött!!". Mamma ryggade tillbaka lite där hon satt uppkrupen i sängen och tittade på nån film på Hallmark-kanalen.

Den monolog jag drog var så pass lång och aggressiv att det inte känns värt att återge den i sin fulla kontext, men efter en stunds malande hade jag i alla fall kommit fram till att jag var av den åsikten att fattiga människor som inte kan prioritera sina jävla pengar fanimej får skylla sig själva och inte fan ska de ha betalt för att de lyckas sluta röka - ett beroende som de har dragit på sig av egen fri vilja.

Det finns en del som är rätt med den här metoden (t ex att pengarna tankas in på ett kort som enbart kan användas till livsmedel) men också så mycket som är fel. Hur länge ska rökarna få betalt? Varje vecka i resten av sina liv? Vad händer när de slutar få pengar för cigarettuppehållet? Jo, de börjar igen.

Och de som har varit duktiga nog att aldrig börja röka - får de betalt? Nehej, verkar inte som det.

Nej, jag tycker att alla skottska nikotinister ska shippas iväg till en egen jävla ö där de kan bolma sönder sig själva och odla sin egen föda och sina egna tobaksplantor. Där kan de sitta och blossa på dag efter dag, natt efter natt, utsätta varenda kotte för passiv rökning tills alla faller ner och dör av en massa cancersorter. Ingen vård ska de få heller, de jävlarna. Eller i så fall ska det vara någon inavlad nikotinist-doktor som råkar aska lite i den uppsnittade kroppen medans han snittar bort en tumör the size and shape of an igelkott.

För i helvete. Sluta dalta med nikotinister - speciellt fattiga sådana. Kan de inte disponera sina pengar på nåt vettigt sätt får de skylla sig själva - alternativt nomineras till ett deltagande i Lyxfällan.

PS! Nikotinläkemedel är inget bra alternativ om man vill sluta röka. Hur logiskt låter det att fortsätta mata sig själv med nikotin när det är just det man försöker bli kvitt med? Ett totalstopp och att låta kroppen renas under tre veckor är vad som krävs rent fysiskt.

Entertainment Weekly har nu listat de 100 bästa filmerna genom tiderna... eller genom de senaste 15 åren. Självklart håller jag inte med gällande toppskiktet. De tio högst rankade filmerna består bland annat av Moulin Rouge (där de nästan enbart använder sig av redan etablerade låtar, har underliga knarkiga klippningar/vinklar och på vissa håll helt övertydlig bluescreen- alternativt greenscreeninspelade scener), Die Hard (som de enbart har valt för att vissa repliker har blivit legendariska) och Toy Story (Va?!?!).

Däremot finns det vissa guldkorn på topp 10-listan, typ smått överskattade Pulp Fiction (som hamnade på förstaplats) och klassikern När Lammen Tystnar.

Summa Summarum: Vill köra upp en känga i röven på etablissemanget. Eller vad fan man nu ska säga.

Aftonbladet publicerade en helt random jävla artikel om hur "lejonen äter Marias häst". För det första är hela upplägget groteskt och för det andra verkar det egentligen inte finnas något nyhetsvärde i artikeln. Helt jävla värdelöst med andra ord. Men likväl blir vi äcklade över detta inhumana sätt att behandla avlidna hästar. Att kasta dem till lejonen har plötsligt fått en helt annan betydelse - och vi upprörs. Vi upprörs starkt.

Kolmården måste ta sitt ansvar och tvinga lejonen att bli vegeterianer. Detta är inte acceptabelt! Detta barbariska sätt att behandla kadaver är äckligt, motbjudande och vidrigt. Att äta kött är fel - oavsett om man är ett lejon eller inte. De kan skylla hur mycket som helst på att de är "skapta för att äta kött" - med dagens utbud finns det stora möjligheter att kunna äta en likvärdig kost - fast vegetarisk. Det är ren och skär lathet som det rör sig om.

VIDRIGT!!

Skriv på en protestlista - tvinga lejonen att bli vegeterianer!



Jag kommer av praktiska skäl att bemöta kommentarerna i ett inlägg på söndag.

Det är dessutom hon som yttrar filmens mest minnesvärda ord: "Jag älskar dig - men jag älskar mig mer".

Och det är väl just därför vi också älskar Samantha.

För att hon är något så befriande som en kvinnlig karaktär som inte har några som helst dubier kring att satsa allt på sig själv.

Jag vet att många av mina HBT-läsare (Homo, bi, trans) är kattälskare och hellre vill ha en guide till HBT-katter. Och därför ger jag dem en väldigt väldigt kortfattad guide (eftersom jag ogillar katter och inte vill researcha onödigt mycket om dem).

För bögar:

Cornish Rex



Den här kissen ustrålar bögighet på långa vägar. Trots att katter sällan är någonting du visar upp utomhus (ja, såvida du inte tar promenader med den) så är det värt att investera i en Cornish Rex på grund av dess andra funktioner. Undertecknad har inte undersökt detta, men katten ser ut att kunna vikariera för din buttplug om det skulle behövas. Och det är ju alltid bra att ha till hands.

Helig Birma



Som jag ser det passar den Heliga Birman perfekt för den feminina bögen - han som kallar sig själv för "bitch", talar oerhört snipigt och gillar att klösa med fingrarna i luften för att symbolisera att catfight är på gång. Den Heliga Birman ser nämligen ut som en riktig bitch. Och det är lite ironiskt med tanke på att bitch betyder tik på engelska. Nåväl! Men den här katten behöver du inte anstränga dina lösögonfransar med att titta snett på något, den här katten gör det åt dig. 

För flator:

Brittisk korthårig



Det finns en bra anledning till varför du som lesbian borde välja denna kattras. Den ser ungefär lika bitter ut som du känner dig. Den ser ungefär lika butchig ut som du är. Ni matchar helt enkelt.

För transexuella:

Manx


Spana in svansen och fatta hur rätt den här katten är för dig. Vissa manxar har verkligen ingen svans alls, men just på bilden ovan har jag valt att visa en kisse med antydan till svans. Oavsett om du är tjej eller kille så kan du nog identifiera dig med det exponerade mellantinget i fråga.

Perserkatten


Bara för att det är så typiskt. Och den ser också missnöjd ut över sin genetik.

Ett par kommentarer har inkommit angående min PETA missförstod Jessica Simpson-reflektion, där man påpekar att "meat" (det stod "Real Girls Eat Meat" på Jessicas tröja) inte alls borde syfta på det manliga könsorganet. I själva verket påstår en av kommenterararna att "eat" refererar till vad man gör med det kvinnliga könsorganet, och en annan kommenterare menar att hon/han aldrig har hört det manliga könsorganet refereras till "meat".

För det första så brukar man referera till instoppandet av den manliga könsorganet som "meat injection". Mycket känd och välanvänd fras. "Meat" syftar då på könsorganet i fråga, och "injection" betyder injektion, som vi alla vet vad det betyder.

För det andra så känns det ju lite ologiskt att "riktiga" tjejer är muffdykare. I själva verket vill vi hävda att "riktiga" tjejer håller sig till de manliga könsorganen av just den anledning att heterosexualitet är någonting som utmärker den typiska kvinnan. Eftersom en kvinnas främsta mirakelfunktion är att kunna föda barn, som uppstår via heterosexuellt sex - kan vi anta att penisätande måste definieras som mer "riktigt" kvinnligt (eftersom det åtminstone rör sig om en penis) än muffätande som alltså inte främjar dessa egenskaper på något sätt.

Men okej, fair enough. Jessica Simpson är lesbisk. Och riktiga kvinnor äter kvinnliga könsorgan. Så det så. RFSL-power till alla!

Jag var på väg till tuben för att åka till jobbet. Halade upp mitt SL-kort och drog det lydigt genom avläsaren. I samma sekund som jag började gå igenom spärren (det är en sån där gammal spärr som snurrar) kommer fyra killar (två svennar, två blattar) i full fart och hoppar över spärren intill. Jag fnyser till, kastar en ganska nedlåtande blick på dem och rör mig mot rulltrappan. Jag vet att spärrvakten inte kommer att göra någonting, han är alldeles för van vid att se dessa odågor.

Står i rulltrappan, grabbarna står och jiddrar några steg bakom mig. Jag äcklas av dem, verkligen äcklas. Vill inte stå i närheten av dem och går resten av vägen ner.

Den här typen av plankare har nästan alltid märkeskläder på dig (speciellt svindyra sneakers - typ Reeboks som de förmodligen hittat på en avkapad fot i havet). De har senaste high-tech mobilerna och en flashig Ipod och hela köret. Men de har inget SL-kort. Eller så har de SL-kort men de tycker att de är oerhört coola när de plankar. Jag tycker att de utstrålar fattigdom. De ser verkligen fattiga ut, och det gör mig besviken - speciellt när blattarna (sådana som är klädda i märkeskläder och har dyra accessoarer) plankar. De spär ju verkligen på fördomarna som finns om dem.

För vi som ser dem tänker instinktivt: "Okej, ungen har uppenbarligen inga pengar till något färdbevis - men de dyra sakerna han bär vittnar om att han alltså har rånat några oskyldiga svennar på dem."

Det finns så mycket blatteungarna kan göra för att motverka att dessa fördomar sprider sig. Använd ditt tattarblod till att sno ett SL-kort så att du åtminstone matchar dina propra kläder - eller sälj din dyra snodda mobil, snatta en ny och använd resterande pengar till ett SL-kort.

Och svennarna ska vi inte ens gå in på. Femtio spänn på att dessa plankande svennarna jag såg är barn till ensamstående morsor som förmodligen uppmuntrar dem till olaga handlingar eftersom de önskar att ungarna åker fast så att soc tar han om dem och de är en pengasugande faktor fattigare.

Filmkritikern Hans Wiklund har uttryckt sig i lite väl drastiska former angående Sex And The City-filmen och dess fans. Det tycker i alla fall alla kvinnliga modeexperter, som upprörs över hans hårda ord. (Notera gärna att de kända nunorna enbart är modebloggare/experter och att alla är kvinnor - bestäm sedan vad du tycker att det säger om dem). Hans Wiklund menar att kvinnor som gillar Sex And The City är bakåtsträvande verkligen bara förtjänar halva männens lön och inte en krona till.

Helt rätt, Hasse!

Eller inte helt rätt kanske. Vi vill varken bekräfta eller dementera om vi förfogar liknande åsiker, men vi vill däremot ge Hans Wiklund en eloge för hans mod och hans jävlar anamma. Det är strongt att våga uttrycka sin åsikt, speciellt när den rör 30+ kvinnor som är desperata efter kärlek eftersom deras biologiska klocka tickar högre och högre för varje dag (eller 20- tjejer som känner att de är mogna nog att sympatisera med Carrie and the gang eftersom de också har haft sin beskärda del av heartbrejks under sina år).

Det vi inte gillar är att Hans inte riktigt verkar kunna stå för sina åsikter när han väl blir konfronterad. Han menar att han kanske uttryckte sig lite drastiskt och rekommenderar en film som Hulken istället eftersom det var den enda nysläppta någorlunda macho film han kom på sådär på rak arm. Men snälla Hasse..! Nu gör du oss väldigt besvikna.

Fast vi gillar Hans ändå. Han vågar i alla fall ifrågasätta denna SATC-hype och vad filmen faktist symboliserar.
Dessutom är han lite gubbsexig.

På grund av vissa integritetsskyddande regler får jag inte nämna vilka kändisar det rör sig om MEN jag kan avslöja att det i själva verket bara rörde sig om EN kändis och att den jag egentligen skakade hand med var kändisens son. Men likväl var det en stor upplevelse, och jag fick inte riktigt reda på vem det var förrns han hade gått och vår gemensamme vän berättade. Då fick jag spader, kom på att han visst hade sett bekant ut och ville springa ikapp honom för vidare diskussioner. Hans förälder (kändisen) har nämligen ett mycket aktat namn bland mina familjemedlemmar och jag kan säga att det väger mycket tyngre att ha skakat hand med honom än med exempelvis Michael Jackson.

Väldigt artig och stilig grabb måste jag säga! Mycket proper också. Gillar honom självfallet inte endast för att han är kändisson (och just till den här mycket älskade svenske kändisen!) utan för att han gjorde ett gott intryck på mig.

Ville bara dela med mig av denna upplevelse till er. :-)

Puss och kram
/Fröken Fisk