DoCowsFly

Det var med ett visst pirr i magen som jag entrade biosalongen tillsammans med min mor. Visst - vi var lite uppklädda (trodde väl kanske att SATC-premiären skulle locka fram alla Stockholms fashionistor) och visst - jag dissade i princip varenda reklamfilm, undrade varför det kom in tre killar i sällskap och skulle titta på filmen (homosexuella? sugna på lite nakenscener? i hopp om att ragga desperata singelbrudar?) och suckade över hur galna tjejerna blev när det kastades ut Malaco Truly-påsar in i publiken av de generösa sponsorerna.

Så satte filmen igång. Det började med en pimpad version av Sex And The City-jinglen - typ feta beats och nån tjej som halvrappade lite och Carries välbekanta stämma. Lite flashbacks... Sen fick jag en chock. Carrie var ju uråldrig!

Och sen fick jag ännu fler chockar. Big var ju stengammal. Och Miranda såg ut att kunna dö när som helst, och Steve var några dagar ifrån att pensioneras. Charlotte och Samantha såg dock fräscha ut, men Smith Jarrod såg ut som en gammal gubbe. Vad FAN?!

Det är förstås logiskt att anta att tjejerna (och grabbarna) har åldrats - men samtidigt blir jag besviken. Spenderade jag 100 kr på att se mumier i märkeskläder? Herregud...

Handlingen var klyschig, jag kunde nästan inte koncentrera mig på någonting annat är de fårade ansiktena och hur mycket jag längtade tillbaka till den epoken då SATC kom i serieformat istället. Det här var horribelt. Visst, man hade jobbat med ett känslosamt manus som lockade fram några tårar även i mina ögon, men annars var det bara KLÄDERNA som var av egentligt värde att se. Väldigt fina, propra, snygga, läckra och härliga outfits som till och med berörde min modemedvetna sida.

Annars måste jag faktiskt hålla med Hasse Wiklund - filmen är fördummande för kvinnor. Hur bra budskap sänder de ut när Carrie ger Big femhundraelva chanser att bättra sig - och han gång på gång misslyckas? YEAH, girl-power!! WOooh, Ebba von Sydow jublar!

Kort sagt: Jag rekommenderar ett maraton av seriesäsongerna istället för den här filmen.

PS! Filmen var i själva verket så dålig att folk flydde mitt i filmen. När jag kom tillbaka från en kisspaus mitt i filmen stötte jag på kända bloggerskan Kissie och hennes vänninna i full fart iväg från fanskapet. Och de kom inte tillbaka!