DoCowsFly

Läste precis en riktigt bisarr notis om en jättemal som försökte käka upp en fotboll och förmodligen kvävdes till döds efter att bollen fastnat i tänderna.

Här har vi ett utmärkt exempel på hur den som gapar efter mycket oftast mister hela stycket - eller i detta fallet sitt liv.

Det är viktigt att vi inte glömmer bort den här historian om jättemalen som, sina animalistiska instinkter till trots, valde att försöka förtära en fotboll. Varför ville han äta upp den blåvitmönstrade bollen? Det får vi aldrig veta. Men låt denna historia symbolisera hur glupskheten och okunskapen oftast leder i fördärvet. Berätta sagan om Jättemalen och Fotbollen för era barn, för era syskons barn, för grannens barn... ja, för alla barn ni stöter på.

PS! Och just av den här anledningen - tvåmetersmalar som ger sig på fotbollar - simmar jag inte längre i öppna vatten. Fatta om den försöker suga i sig en mänsklig kula?! Uppenbarligen är det ju någonting fel på just den här fisktypen om den ger sig på en fotboll. Glupske fan.  Man kan dessutom undra vad de gjorde med firren. Åt de den? Hittade man reebokskornas ägare i den?